Jag tänkte därför passa på att presentera en liten del av min forskning kring Kebabkoma.
Kebabkoma härstammar enligt mina rön från det norrländska dialektala uttrycket Paltkoma.
Ordet beskriver den dåsighet som drabbar den proppmätte efter en stadig måltid, eller som Norrländsk uppslagsbok definierar det: "det fullständigt utslocknade tillstånd av total kroppslig utmattning som inträder kort efter inmundigandet av ett stort antal (pite)paltar"(Läs: svulstig kebabmåltid).
Dåsigheten kommer av att kroppen efter intagande av föda uppreglerar det parasympatiska nervsystemet för att fokusera på matsmältningen.
Parasympatiska nervsystemet utgör tillsammans med det sympatiska nervsystemet det autonoma nervsystemet. Förenklat kan det sägas att parasympatiska nervsysemet aktiveras när kroppen är i vila, och inte stressad.
En aktivering av det parasympatiska nervsystemet innebär bla. att hjärtverksamheten minskar, blodrycket sjunker och nivån av stresshormoner sjunker samt "må-bra"-hormonet Oxytocin ökar.
Det kebabkomatiska tillståndet verkar dock vara lite mer lömskt än den klassiska Paltkoman(detta är ännu inte bevisat).
Kebabkoma infinner sig strax efter en avslutad kebabmåltid och ungefär efter halva den påföljande koppen svagt, gammalt kaffe. Till en början känns kroppen skön och magen är berusad av lycka. Bakom hörnet, cirka 5 minuter senare, lurar dock utmattning, rapar och stön. Det är inte sällan man hör uttryck som "jag måste sova", "måste vi åka tillbaka?" och "jag behöver frisk luft" i dessa tillstånd.
Efteråt kan det bli nödvändigt att avvisa restprodukter.
Internationella benämningar för Kebabkoma är Post-kebab-dip, Coma di brocheta och Kebabschwimmen.
Dela gärna med er och berätta om egna kebabkomaupplevelser. Vi vill veta mer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar